
Sitter och lyssnar på just den låten med John Mayer. Den påminner mig om en väldigt speciell blogg som jag följde väldigt ett tag. Den handlar om en mamma som skriver om hur det är att förlora ett barn, en dotter, nästan 15 år som själv väljer att avsluta sitt liv - genom att hoppa, hoppa just framför ett tåg.
Ett tag läste jag inte så mycket, jag orkade helt enkelt inte. Jag letar bara upp nya liknande bloggar och internetsidor med liknande händelser och det hela slutar med att jag sitter och storbölar framför skärmen... Men nu, nu har det vänt hon är nämligen gravid, med sitt 5 barn. Hon ska ha samma vecka som våra kompisar Helena och Micke.
Nedan ett klipp ur hennes blogg där hon skriver om profylaxkursen:
Lite kul var det att se de andra parens (förstagångsföräldrar) reaktion när jag berättade att det var min femte graviditet. De undrade vad jag gjorde där. För visst är man väl expert om man gjort det fyra gånger förut? ; ) Nä, faktum är att jag kan ta till mig kunskapen på ett helt annat sätt nu när jag vet vad det innebär att föda barn, få barn, ha barn och förlora barn. Det känns som att jag greppar vad det handlar om, på ett helt annat sätt än första gången då man väl egentligen trodde att det bara skulle komma ut luft och ingen människa… eller nåt!
Lite längre ner finns lite mindre rolig läsning:
Telefonsamtal
Strax före middagen ringer det i hemtelefonen:
-Ja hejsan, jag heter X och ringer från tidningen Y. Hoppas jag inte ringer och stör.
-Nej, det är ingen fara.
-Jag ser här att din dotter har provat vår tidning och jag undrar om hon skulle vara intresserad av att prova igen.
I detta ögonblick scannar jag igenom mitt minne: Jag har tre döttrar. En är inte född än så den är det ju inte. En har inte bott hemma på flera år, så den kan det knappast vara. Men den tredje är ju död så hon kan det ju inte heller vara. Men jag förstår att det måste vara Linnéa som det handlar om…
-Jag tror faktiskt inte att hon är intresserad, får jag fram.
-Jaså, varför inte det? frågar telefonförsäljaren enligt sin manual.
-För att hon är död.
Tystnad.
-Hon tog sitt liv för 14,5 månader sedan.
-Åh, förlåt! Men så hemskt! Förlåt!
-Det kan ju vara läge att se över era register…
-Ja visst, förlåt!!
Det var ett tag sedan jag var med om att få post eller telefonsamtal som gäller levande Linnéa.
Märklig känsla.
Helt klart värt en titt --> Ludmilla.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar