om ni har ett par minuter över.....

....så läs detta.

Igår var det så dags, fixa till mina cellförändringar. Klockan 9:30 hade jag fått tid. Vi åkte ner till Malmö redan i förrgår för att träffa släkten. Jag fick inte äta efter midnatt men Kent fixade biffen!gott mos

Dagen D; Kent körde oss till sjukhuset (david var med) vilket kändes tryggt! Sköterskan kom och ropade upp mig och sa att D inte fick följa med längre än så här...då blev jag ännu mer nervös och gråten var nära. Precis då ringer det, dolt nummer. -Hej jag heter X X och ringer från käkkirurgen på Ryhov.... där hade jag 0,38 sekunder på mig att tänka till, vad kunde det gälla? hade jag sökt jobb där? hade de kanske hört om mig från någon annan och hade ett jobb? Kom inte fram till något. Hon inleder sin nästa mening med -Vi har en remiss här som gäller dina visdomständer blablabla. Då gällde det att bita ihop, jag gick från ledsen till att få en gnista hopp till att nästan bryta ihop. Jag som aldrig är sjuk är på ett sjukhus och ska opereras och så ringer de från ett annat sjukhus och vill operera mig. Jag bett ihop förklarade hur det låg till och bad henne återkomma. Helt galet.

Jag fick ett par minuter till med D men blev sedan inkallad igen, bytte om till sexiga sjukhuskläder,
my panties
fick lägga mig i en säng, svarade på en massa konstiga frågor. Rätt som det var var det dags att sätta in kanylen, det är det värsta tycker jag, men fixade det rätt bra. Jag var själv i rummet fast det fanns en massa sängar.
Efter en stund kom en tjej till som också hette Sofie. De ställde samma frågor till henne och jag skrattade för mig själv för hon svarade nästan exakt likadant som jag. -Har du några allergier? -Nej, inte vad jag vet iaf. =)
Plötsligt hörde man de elektriska dörrarna gå upp...och jag visste att nu kommer det någon för att hämta mig. -Sofie hörde jag en man ropa, -ja svarar sköterskan som hade hand om den andra sofie. Han går fram och börjar tala med henne samtidigt som min sköterska frågar -Vilken Sofie här finns 2. OJDÅ svensk sjukvård, bra koll, och då är inte sofie ens ett så vanligt förekommande namn, stackars alla maria, mohammed och erik som riskerar att få fel organ bortopererade. Han kom till mig istället och var märkbart tagen efter att ha riskerat att göra ett stort misstag. Misstaget hade troligtvis upptäckts i tid men ändå....
Helt plötsligt kom narkossköterskan, fler läkare osv. och körde iväg mig. På med grön ful mössa och in i op-salen. Här inne var gråten återigen nära, men jag bet ihop. Jag trodde det skulle vara bra för mig att höra lugnande ord men när narkossköterskan sa -Tänk på att vi är bara här för din skull sofie, ville floden brista. Nästa steg var att få en smärtstillande spruta i kanylen samtidigt som en läkare gav mig syrgas. Trodde de hade blandat ihop tuberna så att jag fick lustgas för jag blev snurrig direkt, men det förstod jag ju sen att det var av smärtlindringen. Sen var det dags att sova och det sista jag hörde av narkossköterskan var, -Sov gott sofie.......

Blev väckt strax efter 11 och det kändes helt underbart, som om att jag sovit i flera dygn. Kände mig utvilad men när jag satte mig upp blev jag lite snurrig. Fick lite fika och fick sedan bege mig hemåt strax före 13. David kom tillbaka och mötte upp mig och vi gick hem till mormor och vilade, åt, tjötade och fikade.





Senare på kvällen när det var dags att åka hem insåg jag 2 saker som jag återkommer till. Vi skulle ta tåget 18.28. Vi tog 2 bussar tidigare än vad vi behövde för att hinna in i skånetrafikens butik på centralen för att fixa våra 2 busskort som blivit avmagnetiserade. Bussen kommer, går på, vi märker att chaffisen inte kan lägga i någon växel, tänk er att åka i 2.ans växel gasa, släpp gasen, gasa, släpp gasen. Vi åkte i knappt 10 min, bytte buss. Problemet på nästa buss var bara att en av stop knapparna hade hängt sig så chaffisen stannade överallt + att det var en massa folk extra eftersom första bussen inte kommit. Tanken var att vi skulle få 21 minuter på oss på centralen att fixa o trixa. Det hela slutade i att när vi väl var framme hade vi 7 minuter. Yes 4 kassor öppna inne i butiken, 11 nummer före, vi hinner. När det var 3 nummer före stänger de 2 kassor. Precis när det är vår tur är det 1 minut kvar till tåget ska gå och vi ger mer eller mindre upp. Tjejen i kassan frågade oss flera gånger när vi köpt korten, hur f*n ska jag veta det, jag har pendlat mer eller mindre i 2 ½ år och haft månadskort, periodkort, rabattkort.
Upptäckte att nästa tåg gick 20 min senare dock med byte i hässleholm men bättre det en 1 timme till på sveriges rörigaste centralstation. Helt plötsligt ropar en snubbe (som inte fått träna på mickteknik) ut i högtalarna att huvudbangården i köpenhamn är helt strömlös, detta gjorde att vårt tåg blev försenat och att vi med nöd och näppe han med anslutande tåg i hässleholm. I broschyren från sjukhuset stod det att man skulle undvika all form av ansträngning i 3 veckor, jag bröt det efter 7 timmar, jag orkade inte vänta på fler tåg så vi sprang för att hinna med nästa!, och tillslut kom vi hem till kristianstad, med 3 fulla matkassar och 750:- fattigare.
Den ena saken jag insåg var att jag saknar en bil mer än vad jag själv förstår, tåget tog 2 timmar och 40 minuter, bil samma sträcka tar 1 timme och 15 minuter.
Den andra var att jag saknar staden Malmö, men inte stadens kollektivtrafik och framför allt inte deras bussar!!

Kram Gunsan