BLÄÄÄÄÄÄÄ

Är det här livet??
Jag grubblar och grubblar. varför blev det så? eller, varför blev det inte så? hade det sett annorlunda ut om det eller det hade hänt?? jag hatar att jag inte bara kan släppa det som hänt och aldrig behöva fundera på varför. Det kvittar ju för det som har hänt har hänt och jag eller du eller vi kan ALDRIG få det ogjort eller ändra på det. Man kan bara blicka framåt. Varför ens fundera.

Just nu känns allt så hopplöst, blicka framåt, mot vad ? Jag går bakåt i utvecklingen känns det som. Jag har läst 3 av 5 år efter gymnasiet, trots det har jag inte ens ett fast jobb, jag hankar mig fram och kommer ofta i sista hand på jobbet.
Jag har sökt 40-45 jobb i höst och endast fått komma på 2 intervjuer.
Jag har nu fått ett vikariat som medför lägre månadslön, men fler arbetsuppgifter.
Jag jobbar över varje dag men känner sällan uppskattning.
Jag är 24 år och bor hemma igen.
Jag springer till bussen i regnet varje morgon för jag har inte råd med en egen bil.
Behöver jag fortsätta.

Jag jobbar, jag äter, jag sover. Jag är för trött för att göra något mer. Jag har inte köpt en enda julklapp, inte ens funderat ut någon heller. Jag är trött på allt.

Det var ju inte så här det skulle bli…