Impad

Den senaste tiden har jag haft tur och kunnat åka med pappa till jobbet, detta betyder bland annat sovmorgon och att man har känseln i fingrar och fötter kvar när man kommer fram! Idag fick jag dock ta bussen hem. När jag åker buss lyssnar jag nästan alltid på musik, dels för att slippa höra 25-åringar dela med sig av sina liv med vännerna i mobilen, dels för att slippa höra barnskrik. Eller allra värst höra 15-åringar skryta över vem som drack mest under den gångna helgen.
Jag och en kille, rödhårig och töntigt klädd gick på bussen samtidigt. Jag satte mig bakom honom. Samtidigt som jag tog upp min Ipod så tog han upp en Rubiks kub. Det var bekräftat, han var en tönt. Tilläggas skall att det var inte en kub med 9 rutor utan en med 25! Eftersom jag inte åkt på ett tag så var batteriet nästan helt slut. Jag hann iaf med lite Petter, The killers och Nirvana. Medan jag satt och diggade till min musik följde jag honom och såg hur färgerna började komma på rätt plats en efter en men tänkte fortsatt att det här kommer aldrig gå.
Lagom till bussen stannade vid Rosenvång såg jag honom vrida en sista gång samtidigt som han nickade nöjt, i samma sekund som han vred runt hördes skott från MIAs Paper planes i mina öron och 3 sekunder senare dog min Ipod. Idag imponerades jag av en tönt! Ska försöka sluta ha fördomar.