Fundering

För att göra en lång historia kort. I måndags var jag och tre kollegor ute och gick i pildammsparken på lunchen. Jeanette kom med förslaget att vi skulle gå över isen. Jag nappade direkt men de andra två var lite mer tveksamma. Sagt och gjort vi gick ut på isen. Jeanette menade på att man måste våga mer och testa sina gränser. Dom började prata om chanser, risker, möjligheter och gränser medan jag fjantade runt och försökte åka skridskor med mina skor... Då berättar Helene att hennes bror och hans fru snart har 10-årig bröllopsdag som dom ska fira i New York. Inför detta har dom valt att boka flygbiljetter med ett par timmars mellanrum. Varför? Jo för om dom sitter på två olika plan är det mindre risk att dessa störtar än om dom sitter på samma plan.
Jag visste inte hur jag skulle reagera när hon berättade men kunde inte hålla tyst utan sa att då måste dom ju åka i två olika bilar när dom åker och handlar också eftersom det rent statistiskt är farligare att åka bil än att flyga. Hon köpte inte riktigt det, men vad tycker ni? Orkar man hålla på att tänka att OM vi störtar har våra barn inga föräldrar? Är det inte lite grejen att åka på en 6-7 timmars flygresa till en annan världsdel och planera vad man ska göra, för att sedan på vägen hem sumera resan och skratta åt minne? Om jag hade haft barn och avlidit genom en olyckshändelse hade jag litat på att mina föräldrar/syskon osv hade tagit väl hand om mina barn. Hade detta paret inte haft en enda släkting kanske jag hade kunnat förstå men dom har hur många som helst. Frågan är hur dom ska göra när alla fyra i familjen ska ut och flyga? Fyra olika plan?

Förstår ni min tanke, eller förstår ni deras? Kan man inte leva här och nu och inte fundera så mycket på framtiden!

Kram Gunsan