Våra liv tar en vändning...

...för om ett par månader går vi från att vara två till att bli tre! Ja det är inte så mycket att linda in, jag är på tjocken som min kusin hade sagt och vi är glada och förväntansfulla! :)

Jag har varit illamående och kräkts om mornarna, men det är också allt rent fysiskt. Kanske lite känsligare för vissa dofter men ingen trötthet eller annat mög! Det jobbigaste har varit/är humöret, vilket går upp och ner som en hiss. Får ibland kämpa och bita mig tungan för att inte få ett utbrott hemma/på jobbet/bland folk osv. 2 minuter senare kan allt vara som vanligt igen. Hoppas detta avtar snart!

I augusti är det dags och halva tiden har precis gått vilket känns som en milstolpe! En ultraljudsbild kan ni se nedan, det är typ det enda bevis som finns. Någon mage finns knappt så någon magbild blir det inte, inte idag iaf! Folk verkar tycka att det är jobbigt att vara "stor" tidigt, då kan jag meddela att det även är jobbigt att vara liten och höra kommentarer som "-är du säker på att där är en bebis" "-vecka 20, det kan aldrig stämma" "-nä nu har du nog räknat fel på ett par veckor"
Barnmorskan på ultraljudet sa iaf att allt såg bra ut och att jag ska se ut precis som jag gör!

Vi har precis gett oss in i barnsvängen och bland annat börjat titta på vagn, Rudolf har en skön men ibland oroande syn på diverse saker. Vagn tex, det tycker han inte behövs utan ungen ska lära sig gå direkt. Jag kan ju hoppas att han går att övertyga om att vissa saker behöver man faktiskt! Haha!



Det var alla nyheter för nu!

Kram!