Idag har döden åter knackat på dörren. Denna gången var det dock inte självförvållat utan du fick somna in lugnt och stilla precis som man önskar att alla ska få göra när den dagen väl är inne.
Fast att vi inte ens är släkt eller jätte nära så har du nästan alltid funnits där. Trots att du blev nästan 96 år så var du otroligt pigg och klar i huvudet (förutom på slutet). När jag och Jytte tog dig till din frus grav så var du noga med att påpeka om och om igen att här skulle du ligga, bredvid henne. Det var nästan så att man trodde att du började bli glömsk, men så var det ju inte. Du var bara noga med din önskan. Nu, nu ska du äntligen få komma till Maj, hon har väntat på dig i nästan 10 år. Och jag vet att du har längtat efter henne.
R.I.P Oskar 1913-2009
Min vardag med sambo och två barn. Älskar god mat, träning och att resa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar